- HUR KUNDE DU-?

När jag var valp, underhöll jag dig med mina egenheter och fick dig att skratta. Du kallade mig ”ditt barn”, och oavsett antalet skor jag tuggade sönder, och några totalförstörda kuddar, blev jag din allra bästa vän.

När än jag var ”dum hund”, pekade du ditt finger mot mig och frågade ”Hur kunde du?” - men sen mjuknade du och la mig på rygg och gosade med mig.

Det tog ett litet tag längre för mig att bli rumsren än väntat, för du hade väldigt mycket att göra, men vi fixade det tillsammans.

Jag kommer ihåg nätterna när jag låg tätt intill dig och lyssnade på ditt snarkande, lyssnade på ditt stadiga andetag och hemliga drömmar, och jag tänkte att livet kan inte bli mer perfekt än så här.

Vi gick långa rundor i parkerna, åkte långa bilturer och stannade för att äta glass

(jag fick bara våfflan för ”glass är inte bra för hundar” sa du).

Jag tog långa tupplurar i solen då jag väntade på att du skulle komma hem vid slutet av dagarna. Stegvis började du spendera mer tid på arbetet och du satsade på din karriär, och du lade mycket tid på att leta efter en ”människo” vän. Jag väntade tålmodigt, tröstade ditt brustna hjärta och förstod dina besvikelser, klagade aldrig på dåliga beslut, jag viftade på svansen och visade glädje då du kom hem och när du blev kär blev jag lycklig för din skuld. Hon, numera din fru, är inte en ”hund-människa”- men trots det välkomnade jag henne till vårt hem, och visade tillit och lydde henne.

Jag var lycklig därför att du var lycklig.

Sen kom människobarnen, och jag delade din glädje och lycka. Jag var fascinerad över deras små fingrar, hur dom luktade och jag ville ta hand om dem jag också. Det var bara det att du och Hon var oroliga att jag skulle skada dem, och jag fick spendera mesta delen av min tid bannlyst till ett annat rum eller en hundbur. Åh vad jag ville älska dem, men jag blev ”fånge i kärleken”. När dom blev äldre blev jag deras vän. Dom hängde i min päls då de försökte stå på sina egna ben, petade fingrar i mina ögon undersökte mina öron, och kysste mig på nosen. Jag älskade allt som hade med dem att göra och deras beröringar - ditt kel med mig var numera så sällsynt- och jag skulle försvara dem med mitt liv och det så behövdes.

Jag smög ner i deras sängar om natten och lyssnade till deras oroliga andetag och hemliga drömmar, och tillsammans väntade vi på ljudet av din bil på uppfarten.

Det var tider då andra frågade om du hade hund, och du visade stolt dem foto av mig som du bevarade i din plånbok och berättade historier om mig. Dom senaste åren svarade du bara ”Ja” och bytte sen samtalsämne.

Jag hade gått från att vara ”Din hund” till ”bara en hund”, och du undvek alla kostnader som hade med mig att göra.

Nu har du en ny karriärmöjlighet i en annan stad, och du och De ska flytta till en lägenhet där husdjur inte är välkomna. Du har tagit det rätta beslutet för din ”familj”, men där var tider då JAG var din enda familj. Jag var jätte glad över bilturen (som i början av vårt ”förhållande”) tills vi kom fram till djurhemmet. Det luktade hund och katt, rädsla, och hopplöshet. Du skrev under lite papper och sa ”Jag vet att ni kommer hitta ett fint hem till henne”. Dom skakade på huvudena och gav dig en ansträngd blick. Dom förstår verkligheten för en medelålders hund, även med ”papper”. Du var tvungen att ansträngt rycka din sons händer från min päls under tiden han skrek ”Nej pappa!!! Snälla låt dom inte ta min hund!” Och du var orolig för honom, och vilken hemsk erfarenhet du precis gett honom angående lojalitet, vänskap, och respekt för liv! Du gav mig en ”hejdå” klapp på huvudet, undvek mina ögon, och artigt vägrade du ta mitt halsband och koppel med dig. Du hade en tid att passa, och nu har jag en också. Efter att du gått sa de snälla flickorna att Du säkert visste om att du skulle behöva lämna bort mig för flera månader sen men att du inte gjort några försök att hitta ett bra och mysigt hem.

Dom skakade sina huvuden och sa ”Hur kunde Du?” Dom är så snälla mot oss som deras upptagna scheman tillåter.

Dom matar oss, naturligtvis, men jag tappade aptiten för flera dagar sen.

I början då någon passerade min bur, bubblade det i magen och jag tänkte och hoppades att allt detta bara var en ond dröm och att du kommit tillbaka för att hämta mig, eller så hoppades jag att det var NÅGON som brydde sig, NÅGON som kunde rädda mig.

När jag förstod att jag inte kunde konkurrera med den glädje de söta valparna visade så gav jag upp och satte mig i ett hörn och väntade.

Jag hörde fotsteg från korridoren när hon kom till mig i slutet av dagen, och jag följde henne snällt i korridoren in i ett separat rum.

Ett obehagligt tyst och tomt rum. Hon satte mig på ett bord och smekte mina öron, och sa till mig att jag inte behövde oroa mig. Mitt hjärta dunkade av förväntan och spänning för vad som nu skulle hända, men det var också en känsla av frihet och lätthet. ”Kärlekens fånge” hade nu kommit till sitt slut. Av min natur var jag orolig för henne.

Jag kände igen obehaget och tyngden hon bar, och det känner jag till, på samma vis jag kände till alla dina obehag och ledsamhet. Artigt och snällt band hon ett band runt mina framben samtidigt som en tår föll längs hennes kind. Jag slickade hennes hand på samma vis som jag brukade trösta dig för många år sedan. Vant stack hon in nålen i min åder.

När jag kände sticket och den kalla vätskan som for genom min kropp, la jag mig tröttsamt ner, såg in i hennes vänliga ögon och mumlade ”Hur kunde du?”. Kanske förstod hon mitt hundspråk för hon sa ”jag är så ledsen ”.

Hon kramade mig, och förklarade snabbt att det var hennes jobb att se till att jag kom till en bättre plats, där jag aldrig mer skulle bli ignorerad, slagen, övergiven, eller behöva försvara mig själv- en plats med mycket kärlek och ljus, så väldigt annorlunda än den här platsen på jorden. Och med den sista lilla kraften jag hade, försökte jag visa henne genom att vifta på svansen att mitt ”Hur kunde du?” inte var riktat mot henne.

Det var du, min älskade husse, jag tänkte på.

Jag glömmer dig aldrig och kommer vänta på dig i all framtid.

Måtte alla i ditt liv fortsätta vara så lojala mot dig som jag har varit!

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
 

-Är jag berömd nu-?

Jag föddes idag. En av tio. Min far var mycket berömd. Jag har många halvsyskon. Min mor är mycket berömd. Sedan hon blev berömd har hon bara haft valpar. Inga fler kärleksfulla klappar, inga fler roliga promenader….bara valpar. Hon är alltid så trist när hon bor här.

Jag förlät hemmet idag. Jag ville inte åka så jag gömde mig bakom min mamma och mina tre små syskon som var kvar. Jag gillade dig inte! Men en dag sa de att jag skulle bli berömd. Jag undrar, är berömd samma sak som lek och glädje? Så du plockade upp mig och bar bort mig fastän du var bekymrad för att jag gömde mig för dig. Jag tror inte du gillar mig!

Mitt nya hem är långt borta. Jag är skrämd och rädd. Mitt hjärta säger "var modig". Mina förfäder, kom de till goda hem som mitt? Jag är hungrig för att jag inte äter så mycket, det är inte bra för mina ben. Jag kan inte bita o nafsa när barnen är elaka mot mig. Jag springer och leker och tänker att jag är i en stor grön trädgård med fjärilar, kaniner och grodor.

Jag kan inte förstå varför de slår mig. Jag är stilla, men mannen slår och ropar till mig. Damen ger mig inte sådan mat som jag hade hos min mamma. Hon bara kastar torrt foder på backen, men det är borta innan jag kommer till det. Ibland luktar maten illa men jag äter den i alla fall.

Idag fick jag tio valpar. De är så underbara och varma. Är jag berömd nu? Jag önskar jag kunde leka med de men de är så små. Jag är så ung och lekfull, att det är hårt att ligga här i ett hål under huset och ta hand om mina valpar. De gråter nu! Jag är så hungrig.

Jag kliar och är så bekymrad för min päls. Jag önskar att någon vill ge oss lite mat. Jag är så törstig.

Nu har jag åtta. Två blev kalla i natt och jag kunde inte få de varma igen. De är döda. Vi är alla väldigt svaga nu. Om jag tog ut de i trädgården så kunde vi hitta lite mat.

Idag tog de bort oss. Det var för svårt att ge oss foder, så någon kom och tog oss därifrån. Någon grep mina valpar, de pep och grät. Vi blev stoppade i en bil med en bur i. Är mina valpar berömda nu? Jag hoppas det för jag saknar de så mycket. De är borta.

Vårat ställe luktade urin, fara och sjukdom. Varför är jag här? Jag var vacker som mina förfäder. Nu är jag hungrig, smutsig, har smärtor och är oönskad. Kanske är det värsta över nu. Någon kom, jag tänkte att jag skulle vara snäll.

Idag kom det någon. De satte ett rep runt min hals och ledde mig in i ett rum som var väldigt rent med skinande rent bord. De lade mig på bordet. En annan gav mig en kram. Det kändes så underbart!! Så blev jag trött och lutade mig mot den sista som hade brytt sig.

Jag är berömd nu! Idag brydde sig någon!

(originalet är hämtat från en amerikansk veterinärtidning, tyvärr vet jag inte vem författaren är.)

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

REGNBÅGSBRON

Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden. När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron. Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och friska igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.
Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.
Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar.  Ni möts i en omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.
Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas...

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

-Hundsyndromet-    

”Hundägande”, latin: hundus idiotus, är en sjukdom med ett långdraget förlopp. Den kan drabba alla oavsett kön, ålder eller tidigare status i samhället. Tendenser tyder på att den i visa fall är ärftlig. Långtidsstudier har visat att tillfriskningsprocenten är mycket låg.

Första symtomet är en, oftast dold önskan efter en egen hund, många gånger med en diffus bakgrund. Sjukdomen slår ut på allvar när patienten har köpt hund. Då ses patienten ute i vilket väder som helst; t o m hagel, storm drivis, under bästa sändningstid på TV, vandrande omkring ute på gatorna likt en zombie, med sin hund.

Ett annat symtom som är väldigt vanligt är att personen i fråga ses springa omkring ensam i skogen, med ett tomt koppel i handen, samt en ansiktsfärg från högröd till en blåaktig nyans, vilt skrikande ;KOM HIT; .Erfarenhet säger att man ej bör få kontakt med den något hysteriska hundägaren, då detta är totalt meningslöst i lägen som ovan beskrivits.

Annars ses hundägare ofta stående i gatukorsningar och trottoarer i nära samspråk med andra hundägare, trots att de bevisligen aldrig träffats eller presenterats .

Till högtidsdagar köper patienten ofta morötter och hamburgare i plast (med inbyggda pip vid tryckningar) för att slås in i vackert omslagspapper och under stort hemlighetsmakeri sparas till ex.vis jul  .Då tas paketet fram under högtidliga former för att föräras en, begripligt nog en oförstående hund. Stor tid och möda läggs alltså ned på presenter vid jul, hundens födelsedag och ev. namnsdag. I ett senare stadium ändras sjukdomsbilden till att bl.a. omfatta sömnsvårigheter samt en mer lättsinnig inställning till pengar. Tidigt om morgnarna, då med speciell förkärlek till lördagar och söndagar, kan man ofta se patienterna packa bilarna fulla med till bredden överfyllda magsäckar, ryggsäckar, små fällbara stolar, hundfiltar, hund/ar , sömniga ungar samt motsträvig livspartner. Efter varierande antal timmars bilkörning tillbringas dagen troligtvis enligt något av följande exempel: A: Sittande på de medhavda stolarna i flera timmar, intensivt stirrande på andra patienter vilka springer omkring i en fyrkant med sina hundar. Därefter springer de själva ett par varv, varefter de själva erhåller olikfärgade plastband vilka gärna visas upp med stor glädje (ibland besvikelse) .Uppskattat värde på plastbanden är ca 10-15 öre. Uppskattade utgifter för en ovan beskriven dag är ca 300-500 kr.
B: Sittande på de medhavda tältstolarna i timtal, intensivt stirrande på andra patienter, vilka likt robotar går på t ex en gräsplan, gör omotiverade stopp samt små språngmarscher, hela tiden stelt stirrande framåt, varefter de går med sin egen hund, fram och tillbaka på nämnda gräsplan. Exakt i fotspåren på dem som gått där tidigare. Även här är inkomsterna och utgifterna mycket ojämnt fördelade.

Det finns andra symtom, som t ex när patienterna syns irra runt i skog och mark, med ett långt snöre mellan sig och hunden (vilket verkar som ett bättre sätt än att springa omkring med ett tomt koppel). Om hunden någon gång stannar vid en träbit, kan stor glädje och tillfredsställelse ses hos patienten. När ovan beskrivna symtom känns igen finns ingen tvekan om att sjukdomen fått sitt fäste och behandling är resultatlös. För största chans att bota en person vilken redan drabbats av ”hundägande”, bör samtalsterapi sättas in redan vid första symtomet. Omyndigförklarande är ej att rekommendera, trots att det varit vanligt fram i våra dagar. Vetenskapliga undersökningar påvisar att hundägare ytterst sällan utgör någon fara för samhället, samt att patienterna själva inte upplever sin sjukdom som speciellt besvärande. Då de som regel är ganska glada och nöjda, kan man med gott samvete låta dem hållas och se dem som ett pittoreskt inslag i vår samhällsstruktur.

                                 Besse R. Wisser, Leg.pyskratrer 

-Ska du köpa valp för första gången? Här följer lite tips på hur du kan träna inför valpens hemkomst…..-

1. Häll ut pölar av kall äpplejuice på golvet och mattorna och gå sedan runt barfota med ljuset släckt.

2. Gå till arbetet i ett par sockor där du har strimlat tådelen med en mixer.

3. Gå ut i regnet direkt efter att du har vaknat och säg "duktig valp, skynda dig nu, kissa och bajsa nu, sluta lek med kopplet, kom igen nu…"

4. Täck alla dina finkläder med hundhår, ljust hår till mörka kläder och mörkt till ljusa. Lägg också några hundhårstrån i din mugg med morgonkaffe och i det nyöppnade smörpaketet.

5. Lek apport med en våt tennisboll.

6. Spring ut i snön barfota för att stänga grinden ut mot vägen.

7. Vält ut en korg med ren tvätt över golvet.

8. Lägg dina smutsiga underkläder på golvet i vardagsrummet när du ska få gäster.

9. Hoppa ur din favoritfåtölj just när din favoritserie närmar sig slutet och skrik "Nej, nej, inte där, det där ska du göra ute!". Missa slutet av programmet.

10.Lägg chokladpudding på finaste mattan och försök inte städa upp det förrän du kommer hem från jobbet på eftermiddagen.

11.Hacka på bordsbenet flera gånger med en skruvmejsel.

12.Slå sönder din fjärrkontroll till TV:n med en hammare.

13.Ta en mjuk och gosig filt direkt ur torktumlaren och linda den runt dig en mörk och ruggig höstkväll. Då får du en liten föraning om hur det känns när din valp somnar i ditt knä

HUNDENS BÖN

Jag lever i ungefär 15 år. 
Varje gång du lämnar mig betyder sorg för mig. 
Ge mig tid att förstå vad du begär av mig.
Gör mig lycklig, du är hela mitt liv. 
Var inte arg på mig länge åt gången och lås inte in mig som straff. 
Du har ditt arbete, dina vänner, dina nöjen. Jag har bara dig. 
Tala med mig fastän jag inte förstår orden, jag blir glad bara över att höra din röst. 
Kom ihåg att jag aldrig kan glömma hur du är mot mig. 
Innan du slår mig, kom ihåg att mina tänder kan krossa din hand, men jag använder inte min styrka mot dig. 
När du blir irriterad på mig för att du har mycket att göra så tänk på att jag kanske är sjuk, har ont i magen, är trött eller deppig. 
Ta hand om mig när jag blir gammal, kom ihåg , du blir också gammal. 
Var hos mig när jag har det svårt, allt blir lättare bara jag har dig. 

Jag Älskar dig!
                   Din Hund.

HUNDENS EGNA REGLER

Bad: Detta är en process där människorna blöter ner golv, väggar och sig själva. du kan hjälpa dem genom att skaka dig mycket och ofta.

Cyklar: tvåhjuliga motionsmaskiner, uppfunna för att vi hundar ska kunna kontrollera sin vikt på ett effektivt sätt. För att uppnå maximal effekt bör du gömma dig bakom en buske och sedan störta fram, skälla högt och springa bredvid den några meter. efter detta brukar människan svänga och falla ner i buskarna, varpå du kan strutta iväg för att invänta nästa motionspass.

Dregla: Är vad du gör när dina människor har mat och du inte har det,. För att göra detta på rätt sätt måste du sitta så nära dem du bara kan, se ledsen ut och låta dreglet droppa ner på mattan, eller ännu bättre, i deras knän.

Dövhet: Detta är en sjukdom som drabbar hundar då deras människor vill att vi skall komma in, men vi vill stanna ute. Ett vanligt symtom är ett meningslöst stirrande på människan, och sedan springa i motsatta riktningen.

Hundsäng: Vilken mjuk och ren yta som helst, Exempel är de vita sängkläderna i gästrummet eller de nyuppuffade kuddarna i vardagsrummets soffa.

Koppel: En rem som fästes i ditt halsband, som gör det möjligt att föra din människa vart än du vill att han/hon ska gå.

Sniffa: En social vana som du använder dig av då du möter andra hundar. Placera din nos så nära den andra hundens bakdel du kan och andas djupt och länge. Upprepa ett flertal gånger, eller tills din person får dig att sluta.

Soffa: är för hundar vad servetter är för människor. Efter du har ätit färdigt är det artigt att springa fram och tillbaka framför soffan och torka dina morrhår.

Soptunna: en behållare som dina människor och grannar ställer ut en gång i veckan för att testa dig. Du måste stå på bakbenen och försöka få av locket med din nos. Om du gör detta helt korrekt belönas du med margarin paket att slita sönder, köttben att tugga på och mögliga brödbitar att gräva ner i rosenrabatten.

Papperskorg: detta är en hundleksak fylld med papper, kuvert och gamla godisförpackningar. Då du är uttråkad, vänd papperskorgen upp-och-ner och sprid samtliga papper över hela huset eller lägenheten tills din människa kommer hem.

Åska:  Detta är en signal om att världen är på väg att gå under. Människor brukar konstigt nog behålla sitt lugn under dessa åskväder, så det är av största vikt att varna dem genom att darra okontrollerat, flämta och flåsa, rulla med ögonen och följa dem hack i hälarna

JAJA....så här kan man ju också tolka det*haha*